Fiske....

FarFar <3

Nu har man varit och fiskat med posth =)Åkte först till ett ställe vi kallar mörtstensviken.
Kom dit runt 13:30, fixade iordning Spöna sen kasta vi i =)
Prioritet nummer 2 var att ge sig ut i skogen o fixa ved till brasan.
Jäkerl vilken brasa det blev :P trodde hela skogen skulle brinna ner =)
Tog väl ungefär 30minuter så hög det på mitt spö, nerverna blev stela när man såh första hugget för säsongen vibrera i spötoppen :Dmen mer än ett enda hugg blev det inte =(
30 minuter senare var det posth`s tur :D han slet tag i spöt o gjorde snärten.
PANG, där satt den =) bara e veva in. den drog utav bara satan, lite roligt va det när han fick upp den på land o den vägde bara 550gram xD
Såg ut som en stor mört :D
men men, i med spöt igen o vänta.
TOTALT sten dött blev det..
när klockan blev runt 18:00 så bestämde vi oss för att gå till baksidan av sjön vid forsen. gjorde återigen iordning spöna o kasta i,
skulle precis spänna linan så plinga det i min topp igen :D
Det började verkligen nappa direkt vi kasta i..
Sen fortsatte det så HELA kvällen. har aldrig varit med om att det nappat så tätt förut... mend et va riktigt roligt kan jag lova mina vänner =)
Slutade med att jag fick med mig 6st regnbågslaxar hem =)
Men vi tappa väl runt 15st som tydligen inte ville med upp på land =/
Men det gör absolut inget, det va så härligt att komma ut en sväng vid sjön igen.
Jag är ju lite av ett fiske freak på sommar halvåret =)
Finns väl inge skönare än att kasta i och sätta sig och koppla av och invänta att det nappar? nej precis =)
Lyckades ju ta kort på en "landsköldpadda oxå" ;)
Vissa av er förstår vad det som menas med den =)
Önskar att min älskling kunde varit med bara =/
Jag skickade mess eller ringde till henne varenda fisk jag fick o skröt lite :D
Kul att man har fått en flickvän som delar ens intressen,istället för att ifrågasätta,T.ex " vae det som e så förbannat roligt med och sitta vid en sjö o glo o bli uppäten med mygg" ja, vad är det som e så underbart med det? jo. ALLT!!!
Jag har ju lixom fiskat sen barnsben. kommer ihåg när jag kom hem från skolan när jag var liten o packa ihop mina saker o tog cykeln o cykla 5km in i skogen hos mamma och pappa till ett litet tjärn som heter lintjärn och satte mig helt ensam på en brygga o meta eller kasta lite drag. där satt jag helt i min ensamhet o bara njöt.. ingen som thata på mig, ingen som skällde på mig, jag kunde själv bestämma när och var jag skulle åka..
tillbringade varenda lediga stund under sommaren vid det där tjärnet som barn/ungdom..
förutom när jag var bort och hjälpe min älskade FarFar på gården,
va där väldigt ofta oxå faktiskt, bodde tillochmed hemma hos farmor och farfar ett tag under en sommar.
Han var min förebild, eller ja det är han fortfarande, om jag kunde bli ens 50% av den han var så skulle jag nöja mig.. får hoppas att jag blir det.
Sen kom det där förbannade samtalet när jag låg o sov..
Kl var 00:45 en natt för 3 år sen.
Hade lånat en kompis lägenhet och hade precis gått o lagt mig.
Det ringde på hans hemtelefon,
jag tänkte, det är ju ändå inte till mig så jag svarar inte..
Men det fortsatte ringa, om och om igen..
Till slut gick jag upp och svarade. ångrar än idag att jag gick upp o svarade =(
Det var min mor som var i andra änden..
Det räckte att jag hörde hennes röst så visste jag att det hade hänt något..
Det har hänt en sak................!"FarFar har gått bort"
jag gråter verkligen nu =( klarar inte ens av att skriva om det =(
Jag ramla ihop på golvet o bara satt o skrek o grät..
Jag sa till henne " nej det har han inte alls gjort det, säg inte så"
Jag vägrade gå med på att min älskade farfar inte skulle finnas där på gården när jag kom bort dit igen =(
Jag vägra inse...La bara på luren i örat på mamma. jag orkade inte prata med någon.
Jag satt på golvet hur länge som helst.
Orkade inte röra mig, orka inte prata.fick inte fram ett enda ord.
Satt uppe hela den natten o bara stirrade o tänkte på han..
Hur skulle jag klara av att inte träffa honom något mer?
Det sista jag sa till han var, och det glömmer jag verkligen aldrig.
"kan du köra mig in till stan"
Det sista han sa till mig var,
"ja, om du tar ur alla dom där piercingarna"
"det är ju snyggt vet du"
Jag bara skratta åt han o tog mobilen o ringde
Det var verkligen dom sista orden vi sa till varann..
Om jag vetat det då så hade jag satt honom ner vid bänken utanför stallet som han alltid satt vid o berättat för han va han betyde för mig o hur mycket jag såg upp till honom o älskade han =(
begravningen kom....
Det är den enda gång jag sett min fader gråta..
När man efter begravningen får gå fram till kistan o säga hej då en och en så väntade jag tills alla hade gått sen gick jag fram o satte mig brevid honom på golvet o sa det jag hade velat säga till honom sista gången vi sågs.. satt där en bra stund innan jag orkade mig ut därifrån, jag ville ju inte släppa taget om honom..
jag skulle vilja ha fryst det där ögonblicket då jag såg honom i liv sista gången o bara pratat med han =(
FAN, varför skulle jag ge mig in och skriva om det här. jag gråter verkligen som en tok =(
Jag orkade inte åka hem till farmor på över 6 månader efter begravningen.
Varje gång jag åkte förbi så blundade jag o tittade bort, klarade inte av att komma dit o inte se han =(
Jag prata med farmor i telefon under den tiden, men jag orkade verklgien inte gå bort dit =(
när jag väl orkade göra det några månader senare så gick jag bara runt o tittade o mindes allt vi gjort ilag där, o vad han brukade säga o göra där.
Jag satte mig till och med i hans traktor bara för att komma han nära igen =(
Usch........!!!

När jag fick reda på att jag skulle få Lowa så åkte jag ut till hans sovplats o satte mig brevis han o berättade att han skulle bli gammel farfar.. jag vet att han höred mig o blev glad.. Lowa skulle ha älskat han över allt annat. ha fått åkt med han i traktorn, sprungit runt och hjälpt han på gården så som jag gjorde när jag var liten. men tyvärr så får hon aldrig träffa honom =(

Jag vet att du vet allt jag vill säga till dig farfar....Saknar dig så jäkla mycket....Älskar dig lika mycket som jag alltid gjort...



// Vi ses i nangijala FarFar.....